söndag 14 oktober 2018

Tre små finlandssvenska grisar och den stora stygga vargen


Den stora stygga vargen slickade sig om munnen. De sista blodsdropparna slank ner i magen. Han hade just slukat den nyländska svenskatalande lilla grisen. Vargen hade inte låtit sig luras av att grisen hade grymtat på finska. Den nyländska svenskatalande lilla grisen var välmående med fin knorr på svansen. Det var bevis nog för den stora stygga vargen.
Efter att ha vilat och smält grisköttet i några dagar var det dags för den stora stygga vargen att söka sig mot sydväst, mot Åboland för nästa munsbit. Vargen fick tag i en mager gris som grymtade på Pargasdialekt. Grisen försökte förklara åt vargen att skona honom, att vargen bara skulle bli besviken på det sega och magra köttet. År av misskötsel på finska hade satt sina spår. Den stora stygga vargen, som inte förstod svenska, tuggade snabbt i sig den åboländska svenskatalande lilla grisen. Efteråt grinade vargen illa. Köttet var inte smakligt. Den beska eftersmaken gav upphov till sura uppstötningar.
Den stora stygga vargen tog paus vid Rävsundsbron, medan han funderade på vart han sedan skulle bege sig, västerut eller norrut. Den åländska lilla grisen verkade extra mör och lockande, men å andra sidan så var den väldigt liten. Den stora stygga vargen beslöt att det inte var värt besväret att åka båt till Åland bara för en grislunch. Den österbottniska kustgrisen däremot var extra stor och välmående.
Den stora stygga vargen insåg snart att han måste fara via Tammerfors för att ta sig till Vasa. Trafikministeriet hade avskaffat riksåttan. Men rikstrean tog honom inte direkt till kusten, utan plötsligt märkte den stora stygga vargen att han hamnat i Seinäjoki. Han vrålade ilsket som bara en finsk varg kan och beslöt sig för att nu fick det vara nog med omvägar och kringelikrokar. Han tog räddningshelikoptern och flög till Vasa.
Räddningshelikoptern landade i gamla Vasa, där den österbottniska lilla grisen hade förskansat sig bakom vallarna och laddat upp med en massa övermogna Närpestomater. Den stora stygga vargens aptit ökade i tomatregnet. Efter grönsakerna kommer huvudrätten. Han närmade sig sakta men säkert den svensktalande lilla grisen, sin grismiddag.

Tomaterna tar slut. Den österbottniska lilla grisen besluter att bättre fly än illa fäkta, men vart? Det finns ingen kustväg längre varken norrut eller söderut, bara havet med skarvarna. Och Sverige är så långt borta. Den stora stygga vargen kastar sig över den österbottniska lilla grisen och slukar den. Sedan ställer han sig på vallen, vänder sig österut och ylar lågmält och dystert. Finskare än en finsk tango. Alla Österbottens vargar svarar. Vargropen rullar in från norr och från söder. Den stora stygga vargen blir rädd. Han är inte ensam. Han ringer otåligt efter räddningshelikoptern som redan har hunnit återvända till basen i Seinäjoki.


Inga kommentarer: