söndag 10 december 2017

Tomtens julklapp till finlandssvenskarna



Tomten, eller julgubben som finlandssvenskarna kallar honom, sitter på sitt kontor vid polcirkeln i finska Lappland. Vinden viner i knutarna och regnet smattrar mot fönstret, men inomhus råder lugnet, trots att tomtefar och hans småtomtar har en massa önskelistor att gå igenom. Beslut ska fattas och verkställas i god tid före den bråda jultiden. Speciellt en önskelista ger tomtefar huvudbry. Finlandssvenskarnas.
Tomtefar har länge varit en vän av finlandssvenskarna. Han tycker om när dom kallar honom julgubbe, eller julbock. Då myser han i det gubbiga bockskägget. Han älskar deras gammaldags svenska språk, deras dialekter. Olika språk har aldrig vållat honom problem. Tvärtom. Han har alltid varit och kommer alltid att vara en mångspråkig kosmopolit. Finlands enda. Men nu måste han ta itu med finlandssvenskarnas önskelista. Den är kort. Den innehåller bara två punkter: 1) hälso- och sjukvård på svenska och 2) betjäning på svenska av polisen och i alla rättsinstanser. Med tillägget att grundlagen ska tillämpas i praktiken.
Tomtefars inspektionsfärd till Svensk-Finland skedde i somras, då han styrde sin osynliga flygande släde längs Finlands kuster på sin väg hem till Korvatunturi. En avstickare till Åland hann han också med. Tomten såg många snälla barn. Han såg många duktiga och flitiga fullvuxna som bidrog till Finlands skatteintäkter utan att få tillgång till samma service som de finskspråkiga. Han stötte på några som inte fick representera Finland i Skandinavien, för att de var svenskspråkiga. Till råga på allt måste finlandssvenskarna nuförtiden dela utrymme med en massa fula skarvar.
Tomtefar hade under rekognoseringen fått tekniska problem med sin släde och måste nödlanda på en holme någonstans i Österbotten. Till sin och den stackars renens förfäran hade han landat mitt i en massa skarvavföring. Den övergivna holmen var så nerskiten att både släden och renen höll på att drunkna i skarvskit. Tomtefar hade svärande fått igång släden och renen och lagt på ett extra kol för att snabbt komma hem till Korvatunturi. Men småtomtarna vägrade rengöra ekipaget. Dom småjävlarna hade gått i strejk och begärt extra tillägg för smutsigt arbete. Så tomtefar har stor förståelse för österbottningarna och deras protester mot skarvinvasionen. Han hoppas innerligen att dom inte ska bli fast för att ha dödat skarvar och hängt ut dom till allmänt beskådande. Numera kan de ju inte garanteras svensk service i tingsrätten och därmed en rättvis rättegång.
Tomtefar besluter att göra vad han kan för att finlandssvenskarna också i fortsättningen ska få fungerande service på svenska i ärenden och angelägenheter som gäller liv eller död, frihet eller fängelse. Han skickar deras önskelista vidare till regeringen. Det är det enda han kan göra med denhär typen av önskemål. För säkerhets skull gör han ett par förtydligande tillägg, eftersom de nuvarande ministrarnas skallar verkar vara ogenomträngliga för vettiga motiveringar. Han föreslår mera utbildning på svenska på alla nivåer och att rikssvenska TV-program ska vara tillgängliga i hela Finland. Han understreckar orden ”utbildning genom språkbad”.
Regeringen tar emot önskelistan, ger vid mottagandet en intervju åt ett par finlandssvenska journalister. De finskspråkiga journalisterna visar som vanligt inget intresse för språkfrågan. Inte ens tomtens närvaro får igång dom. Ministrarna försäkrar för femtioelfte gången att Finland skall vara ett tvåspråkigt land också i framtiden. Ingen ställer frågan: på vilka två språk?
I mars tar tomtefar kontakt igen och frågar vad regeringen tänker göra åt hans och finlandssvenskarnas önskelista. Svaret kommer den första april:
”April, april, din dumma sill. Vi kan lura dom vart vi vill. Till ättestupan!”


Inga kommentarer: