tisdag 10 oktober 2017

Diskussion vid bardisken



Skolningsdagens sista föredrag och avslutande diskussion var över. Äntligen, tänkte Janne och styrde kosan mot hotellets bardisk i nedre våningen. Han behövde en öl innan det var dags att gå till hotellrummet och förbereda sig för kvällens gemensamma tre rätters middag.
Det såg tomt ut i baren. Ingen annan i sällskapet hade kommit på tanken att skölja ner dagens torra föredrag med en alkoholhaltig vätska. Janne tvekade ett par sekunder, tänkte nästan ångra sig, men då såg han henne. Kvinnan som satt vid bardiskens ena ända med ett glas vittvin framför sig. Hon hörde definitivt inte till kursdeltagarna, som han just genomlidit en hel dag med, bara för att hans chef ansåg det nödvändigt. I så fall skulle han säkert ha lagt märke till henne. Åtminstone de höga klackarna och den korta snäva kjolen. Hon verkade vara finskspråkig. Håret var blont och kort utan att ändå ge ett pojkaktigt intryck. Lagom kurvig och inte en dag över trettiofem, det var han säker på trots avståndet. Och hennes jacka hade ramlat på golvet! Turen var på hans sida i kväll. Ödet ville belöna honom.
Janne kunde inte motstå tillfället. Det var värt ett försök att få avsluta kvällen i hennes famn. Han såg henne redan framför sig med kjolen uppdragen och benen särade. Han gick mot henne, böjde sig ner, lyfte upp jackan och frågade på finska. ”Är dethär din?”
”Oj, tack så mycket!” svarade hon leende, tog emot tröjan och lade den på disken. ”De här stolstöden är tydligen värdelösa som klädhängare.”
”Får jag slå mig ner här?” frågade han. ”Jag tänkte ta en öl efter dagens jobb. Janne heter jag.”
Hon nickade och visade med vänstra handflatan mot barstolarna. ”Varsågod! Ingen brist på lediga platser!”
Han beställde ett stop öl för säkerhets skull på finska. Nuförtiden var serveringspersonalen tvåspråkiga bara på finska och engelska. Han fick sin öl, lyfte stopet i riktning mot kvinnan, som inte berättat vad hon hette, sade ”skål” och tog genast en rejäl klunk, innan han satte ner stopet.
”Är du en såndär finlandssvensk?” frågade hon utan att lyfta sitt vinglas.
”Ja”, svarade Janne förvånat. ”Fast jag anser mig vara tvåspråkig. Men av gammal vana säger jag ”skål” istället för ”kippis”. En ovana från studietiden. Jag studerade vid Åbo Akademi. Var det just det som avslöjade mig?”
”Kanske det. Men en sak har jag länge undrat över”, fortsatte hon. ”Varför byter alla finlandssvenskar om till finska, så fort en finskspråkig ansluter sig till sällskapet? Jag har råkat ut för att fem finlandssvenskar genast bytte till finska, fast jag tilltalade dom på svenska. Jag skämdes och vågade inte be dom prata svenska med mig.”
”Ja du, säg det.” svarade Janne. Samtalet hade tagit en oväntad vändning.
”Antagligen har dom tyckt att din svenska inte är tillräckligt bra, att det kan bli missförstånd, om samtalet fortsätter på svenska. Att det är jobbigt att lyssna på alla språkfel. Det kan vara en förklaring.”
”Jag tycker att det är jävla oartigt. Om jag inleder på svenska, så betyder det att jag vill prata svenska, förbättra mina svenskakunskaper. Det ska räcka till. Jag ska inte behöva tigga och be om att få fortsätta på svenska.” Hon lutade sig fram mot honom och såg honom stint i ögonen. Hon hade gröna ögon, lade han märke till.
”Det kan ju också vara så, att de där finlandssvenskarna ville öva sig i att tala finska”, svarade han. ”Alla finlandssvenskar kan inte finska så bra, då de inte behöver språket i sitt dagliga liv. Därför griper de alla chanser att öva sig på finska.”
”Jaha, men när ska vi finnar få öva upp vår svenska?” frågade hon.
”Nu har du ditt livs chans”, svarade Janne på svenska och kopplade på ett charmigt, och som han hoppades, inbjudande leende. ”Jag har ett förslag. Du får träna svenska med mig hela kvällen. Jag står till ditt förfogande så länge som du vill och orkar. Gärna hela natten. Jag lovar dig, att vi ska nog hitta på intressanta samtalsämnen.”
”Saatanan hurri!” Hörde Janne, medan innehållet i hennes vinglas med fart landade i hans ansikte, rann nerför kinderna, droppade från näsan. Han hörde ett par högklackade skor ilsket smattrande avlägsna sig.


Inga kommentarer: