onsdag 8 februari 2017

En historielektion i den finska skolan år 2117



Godmorgon på er alla!
Idag ska vi ha en lite annorlunda historietimme. Jag fick igår veta att den sista finlandssvensken har dött. Hon blev 87 år. Därför tänker jag använda denhär lektionen till att gå igenom hur dethär landet lyckades utrota en språkgrupp på hundra år. Ni som är unga kan kanske lära er något. Eller kanske inte. Det mänskliga minnet är kort och selektivt och därför upprepar historien sej hela tiden. Tyvärr.

Nu med facit i hand kan man konstatera att hela denhär utrotningsprocessen inleddes på Luciadagen för 101 år sedan, då riksdagen godkände en lag som stod i strid med grundlagen. Det var annars det året då lögnen blev till sanning i hela världen. Den sk fulljourlagen fråntog de svenskspråkiga österbottningarna sin grundlagsenliga rätt till akut specialsjukvård på sitt modersmål. De hänvisades till det finskspråkiga Seinäjoki, trots att det redan fanns ett väl fungerande centralsjukhus på närmare håll, i en genuint tvåspråkig miljö. Efter att landskapen tagit över vården var det svårt, ja nästan omöjligt att få social- och hälsovård på svenska också i sydvästra Finland. I praktiken lika sällsynt som en lottovinst. Ungefär samtidigt lades i stort sett alla tingsrätter på svenskspråkiga områden ned. Rättsfallen behandlades i praktiken på finska oberoende av den anklagades modersmål. Nödcentralerna var ett återkommande sparmål för staten. De blev allt färre till antalet och det var sällan någon svarade på svenska, då man ringde 112. För den svensktalande kändes allt dethär som att en värsting stod på taket och pissade på en varje gång man steg ut på trappan från sitt trygga hus, som en insändarskribent så träffande uttryckte känslan hos minoriteten.

Finlandssvenskarna fick alltså allt oftare känna av att de var andra klassens medborgare i republiken Finland. De flesta regeringar och landskapsstyrelser idkade majoritetens diktatur. Finlandssvenskarnas skattepengar dög åt landskapen, som gav anslagen till finskspråkig verksamhet. Den åboländska skärgården utarmades. Det inträffade dödsfall som kunde ha undvikits, om patienten och vårdpersonalen eller nödcentralen hade talat samma språk. Det blev felaktiga domslut, eftersom ingen vid tingsrätterna behärskade svenska. Allt detta förstärkte känslan av att inte vara välkommen i sitt fosterland.

Trivseln minskade för varje år. De missnöjdas antal växte, liksom protesterna. Samhällsfreden var bruten. Många flyttade till Sverige för att komma undan det frätande pisset ovanifrån. I stort sett alla tvåspråkiga familjer skrev sig som finsktalande för säkerhets skull. På gatorna vågade man inte längre prata svenska. År 2039 fanns det knappt 100 000 kvar som registerat sig som svenskspråkiga. I det skedet var det enkelt att skriva om grundlagen så att Finland blev ett enspråkigt land med finska som nationalspråk. De svenska skolorna måste lägga ner sin verksamhet, först i södra Finland, sist i Österbotten, då det inte längre utbildades svenska lärare. Den sista finlandssvensken, hon som dog igår, hann alltså gå i svensk skola och ta studenten på svenska som en av de sista år 2049.

Ålänningarna led mycket och länge av att de inte längre blev betjänade på svenska. Som ni kanske kommer ihåg så var Åland en enspråkigt svensk ö med självstyre, men hörde trots det till Finland. Det blev kutym att statliga myndigheter struntade i att översätta officiella papper till svenska. Riksdagen stiftade lagar som stod i strid med självstyrelselagen och staten lät bli att betala tillbaka skattegottgörelsen. Allt detta gjorde att ålänningarna fick nog av den finska regeringen. Ålänningarna anhöll om att få ansluta sig till Sverige. De försiktiga rikssvenskarna förhalade förhandlingarna i ett par år, tills ålänningarna tröttnade och förklarade sig självständiga samma år som Finland blev enspråkigt finskt. De införde tom en egen valuta, den åländska kronan, vars kurs bands till svenska kronan. Det var en virtuell valuta. Några sedlar trycktes aldrig. Finland hade en ultranationalistisk regering på den tiden och den var bara glad att bli av med Åland. Till omvärldens stora förvåning godkände den självständighetsförklaringen utan diskussion. Sedan var det lätt för Sveriges riksdag att godkänna Åland som ett landskap i Svea rike ett par år senare. Så gick det till när Åland blev en del av Sverige igen.

Finland blev ju medlem i EU år 1995. Samarbetet inom EU fungerade hyfsat bra, tills Europa översvämmades av flyktingar. Den första massiva flyktingvågen kom år 2015. Efter det fungerade inte EU samarbetet så effektivt som det borde för att föra utvecklingen och ekonomin framåt. Oändliga diskussioner, inga beslut, Samma procedur upprepades år efter år på varje möte. Några länder lämnade unionen, men de flesta blev kvar och fortsatte att motsätta sig alla konstruktiva förslag, som kunde utveckla unionen. Till sist fick Frankrike och Tyskland nog. De lämnade unionen och tillsammans med Benelux-länderna och Österrike bildade de en ny union. De kvarvarande staterna upplöste snabbt resterna av EU, som hade förlorat både sitt ekonomiska och internationella värde. Detta skedde alltså år 2045. De mänskliga värdena hade gått förlorade långt tidigare.

Sverige, Norge och Danmark inledde snart förhandlingar om en ny Kalmarunion. De bjöd också in finska regeringen, men där fanns det ju ingen som ens förstod svenska. Regeringen fick ingen förståelse för sin önskan om att få förhandla på engelska. De övriga hade redan beslutat att den nya unionens arbetsspråk är skandinaviska. Finnarna kunde inte acceptera det och därför hamnade de utanför den nordiska unionen. Det var ju en ålänning som var Sveriges statsminister på den tiden. Karlsson hette han visst och det sägs att det var han som benhårt höll fast vid svenskan. Karlsson var politiskt aktiv redan på den tiden, då Åland lösgjorde sig från Finland och hade fått nog av finskivrare. Det gick också rykten om att en annan minister, som härstammade från Österbotten, hade motsatt sig finskt medlemskap i unionen. Hans svensktalande mamma hade dött vid unga år, då ambulansen p.g.a. språkligt missförstånd inte kom fram i tid. Det var naturligtvis den finska regeringens fel.

Den viktigaste orsaken till att Finland inte togs med i den nya skandinaviska unionen var geopolitisk.

-             Kan någon förklara begreppet geopolitik? Inte? Då tar vi itu med det lite senare.

Alltså Rysslands tsar upplevdes som ett lystet rovdjur som bara väntade på att få hugga tänderna i de skrämda fåren i angränsande västliga länder. Han hade redan på prov nafsat dem i benen. Sverige föredrog att ha ett tillräckligt långt avstånd till den ryska björnen och avsade sig därför allt militärt samarbete med Finland. För Finland återstod bara att öka det ekonomiska samarbetet med Ryssland. I början gick det bra. Ekonomin växte och därmed välfärden. Det ökade ekonomiska samarbetet ledde till att många ryssar bosatte sig i södra Finland. Till sist var de 300 000. Det var ungefär då som Ryssland systematiskt började idka påtryckning för att stärka ryssarnas ställning i Finland. Oftast var det i form av cyberattacker mot myndigheter. Den digitala röstningen manipulerades vid behov. Ibland var det invasion av flyktingar österifrån. Ett par egendomliga kasernbränder, där beväringar dog av osförgiftning, inträffade också. Till sist gav finska regeringen efter och nu är Finland igen tvåspråkigt: finska och ryska.

Utrotningen av finlandssvenskarna tog lång tid och var i stort sett oblodig till skillnad från tyskarnas utrotning av judarna. Det fanns också likheter. Tyskarna protesterade inte, då judeförföljelsen inleddes på 1930-talet. Finskspråkiga ställde inte heller upp och försvarade finlandsvenskarna, då deras grundlagsrättigheter togs ifrån dem. Alla såg tysta på, eller tittade bort. Finlandssvenskarna osynliggjordes i den finska pressen. Ingen märkte när Tove Janssons osynliga barn blev allt färre. Ansvariga tyskar straffades för brott mot mänskligheten. De ansvariga i Finland klarade sej undan straff och kommer aldrig att ställas till svars för att de utrotade en språkgrupp.

-            Heikki, du har en fråga?
-            Kan det stämma att den sista finlandssvensken har dött? Det står ju ingenting om det på some.
-           Tro på mej! Det stämmer. Hon var min mormor.


Prinsessans uppmaning till Åland och ålänningarna:
Rikta blickarna mot väster! Ljuset kommer inte längre från öster. Där finns bara mörker och kvävande dimma.
Lämna ert olyckliga äktenskap, där ni bara misshandlas. Skilj er från Finland och gift om er med Sverige!

Inga kommentarer: